Det spelar ingen roll längre, när folk säger att du är för gammal. Att jag inte borde pressa dig eller överhuvudtaget rida på dig. För jag vet att du vill, och det bevisar du gång på gång för mig. Även om vi inte vinner rosetter på tävlingar, så lär du mig om hur det är att verkligen få utvecklas som ryttare, och framförallt som ett ekipage. I dessa elva månader som jag stått skriven som ägare till dig, så har jag utvecklats mer än vad jag gjort i hela mitt liv. Det är inte en dans på rosor, men det är lycka, svett och tillit som får mig att vilja fortsätta. Att du så villigt hjälper mig framåt och bevisar för dem som vet allt, att man visst kan vara 25år och still going!

 

Efter gårdagens ridpass som verkligen gick superbra, tog jag mig i kragen och bestämde mig att jag skulle testa att hoppa Sigurd. För mig som det räcker att jag bara ser ett hinder så knyter det sig i magen, skräcken att ramla av, får mig verkligen att tveka. Men vi tog ett litet kryss på 30cm, i både trav och galopp, efter sista gången kändes det verkligen helt okej!

 

Jag är så glad att du finns i mitt liv. För utan dig hade allt bara varit händelselöst och tomt.

Du ger mig självförtroende som ingen annan, och sen ska vi visa alla att man visst kan vara ett superpar trots att du är hela 25år och jag snart fyllda 20.

 

 

Allt bara föll på plats idag, och jag är såååå glad att Robin kunde vara där och fotografera. Allt kändes verkligen superbra, och både Sigurd och jag var peppade på att jobba. Det resulterade i att vi verkligen kunde teama och jobba tillsammans. Fick några riktigt grymma failbilder med som jag bjuder på någon dag!

Men idag blir det fina bilder på Sigurd.

 

 

 

 

 

 

 

Idag på morgonen blev det stallet och en planerad uteritt. Tog pelhamet på Sigurd idag för att testa. Han verkade acceptera det, men inte mer än så. Joker tog hackamoret, och stormtrivdes!

Vi red iväg i dimman vid halv nio ungefär. Blev en liten skogstur på ca 30minuter på både grus och genom små dungar med träd.

 

Märks verkligen att hösten är på ingång. Fast mysigt är det med dimma och lite kyla.

Idag ska det tydligen bli upp mot 21+ ute, och då tycker jag bara synd om hästarna om dem ska få gå med täcken på sig hela dagen. Så det blir upp dit en sväng, och passa på att göra iordning maten till dem båda innan jag drar in till stan. Efteråt blir det stallet igen, ska försöka mig på att rida igenom Sigurd ordentligt idag. Känner mig verkligen motiverad på att få honom i trim nu.

Tar med kameran så får vi se om det kommer lite bilder senare.

 

Det känns så bra att Sigurd verkligen hittat någon som han kan ty sig till och vara kompis med. Det skar verkligen i hjärtat när jag alltid fick se honom gå ensam i hagen, trots att dem var tre, och att han var så nere mentalt att han inte varken ville jobba, gosa eller äta.

Sedan Joker kom så har Sigurd verkligen blivit en helt annan häst! Han skiner upp och är villig att jobba. Han går fortfarande för sig själv i hagen då och då, men jag vet att han behöver det, och vill han vara med någon så får han det. Han knuffas inte undan, utan får vara med när han vill.

Det glädjer mig, jag mår bra när jag ser att Sigurd mår bra. Det är ju allt jag vill.

 

 

 

Det märks att det börjar bli höst ute. Inte bara för att löven börjar gulna, utan för att det börjar bli så förbaskat kallt på morgonen när man åker ut till stallet.

Idag blev det både långärmat och tjocktröja inför uteritten, det blåste gott och väl igen det ändå. Men höll mig sådär lagom varm under hela ridturen.

Sigurd var supertaggad, och det kändes bra. Eftersom han var riktigt, riktigt hängig och såg inte alls vidare pigg ut igår eftermiddag när jag var ute hos honom.

Idag gick han på som aldrig förr och ville mer än gärna trava. Så jag och Linda körde lite intervaller på den långa grusvägen, där dem fick trava - skritta - trava - skritta, och verkligen jobba med kroppen. När vi kom tillbaka var inte ens Sigurd svettig, så det känns bra att han börjar få upp flåset lite.

Ska nog ta den där rundan 2ggr/veckan och lägga in lite mer trav eftersom, så blir det nog kanoners sen till vintern när jag inte kan rida ut.. Det är nog det värsta med att ha en barfotahäst faktiskt. Blä.

Planerar att åka till stallet lite efter tolv och verkligen ta mig tid med Sigurd. Bara mysa och gosa med honom. Sådant som jag vet att han behöver för att må bra - och jag med.

 

Linda kommer till stallet runt 14-tiden. Då är det tänkt att vi ska rida, men har ingen aning om hur det blir. Får helt enkelt se på hur Sigurd mår mentalt idag. Om han klarar av att ha någon annan på sin rygg. Annars blir det ett pass där vi enbart gör saker som jag vet verkligen sitter, så att han får känna sig duktig och bra. För då vet jag att han växer så enormt i sig själv.

 

Min älskade pojkvän var med mig i stallet nu på morgonen och hjälpte mig med hästarna. Han fick även agera fotograf när jag longerade Sigurd en stund.

Såhär såg det ut.

 

 

 

 

 

Idag står det longering på schemat för Sigurd. Efter gårdagens långa uteritt så behöver han få sträcka ut och jobba lite med kroppen så att musklerna inte stelnar till.

Det blir nog gummibandet och kapsonen på, så att jag kan ställa honom i tränset, men håller linan i kapsonen. Så slipper jag dra honom i munnen.

Idag blev det stallet vid åtta ungefär. När jag kom dit höll Linda på att ta in hästarna. Vi hjälptes åt och sedan började göra iordning hästarna inför uteritten. Mer än så hade vi inte planerat, sedan red vi lite oplanerat runt, då den vägen som vi hade tänkt att rida - blev upptagen då det ligger ett skjutfält brevid och militärerna åkte dit, så skulle inte vara speciellt roligt att rida däråt med stora fordon både bakom och framför.

Vi bestämde oss för att rida vidare en bit, dit jag visste att det fanns en grusväg som är på några km som man kan rida runt. Så det gjorde vi. Det tog ca en och en halv timme att rida hela rundan. Vi skrittade och lät hästarna gå på i sin egen takt för att bli av med energi.

 

Snygga och matchade var vi idag också.

 

 

 

 

Idag åkte jag inte till stallet förrens på eftermiddagen. Det regnade sjukt mycket, och jag var tvungen att vara hundvakt! Tyckte så synd om pållarna som fick gå ute i rusket. Men dem verkade inte klaga.

 

Tog in Joker och Sigurd och borstade av dem leran, satte på dem täcken så att dem fick torka lite och sedan började jag att fixa iordning Sigurds äppelcidervinäger-fotbad.

Idag var det alla fyra hovarna som skulle badas. Bakhovarna var dock inte alls lika roliga att doppa och stå i hinkarna med som fram. Men med en stunds velande accepterade han det.

 

 

 

 

Förra vintern var den närmare en dm lång. Eftersom han börjar att fälla sommarpälsen redan nu och förbereda sig inför nästa istid så känns det ganska rimligt att den där decimetern lär komma i vinter också.

Gick upp och var i stallet redan vid halv åtta igår. Tog in alla fyra valackerna och lät dem få stå och mumsa i sig hö.

Slängde på Sigurd sitt fleecetäcke också eftersom han var jätteblöt.

När Linda kom så tog vi lite backträning ute i de kuperade hagarna. Sigurd var överpigg och trilskades med att jobba bakom hand så fort jag inte var där med skänkel och höll honom. Men superfin var han. ÄLSKAR när han är sådär pigg och man kan göra precis vad som helst med honom och han bara YES YES YES med att få jobba!

 

Efter ridpasset tog vi in dem och jag gjorde iordning hovbad åt Sigurd. Först testade jag med att smörja på tjära, men läste sedan att det tog död på alla bra bakterier också. Så då blev det äppelcidervinäger och vatten och sedan fossingarna där i i ca 5min.

 

 

Red ut en sväng på förmiddagen. Vid ca niotiden red vi iväg för att utforska en ännu inte utforskad och riden väg. Sagt och gjort. Upp på hästarna, efter regnet och iväg. Mysiga gräsvägar och sådär. Även lite grus.

Märkte snabbt att Sigurd börjat att ogilla mer och mer att både gå på asfalt och grus efter vi var på lägret och han blev så ömfotad. Funderar verkligen på vad jag ska göra åt det. Vill inte sko honom. Dels för att det kostar SJUKT mycket, och dels för att han funkar ÖVERALLT annars, förutom på asfalt och grus, vilket är typ 1gång/veckan en liten bit för att komma till andra vägar. Det slänger jag inte ut 1100:- på direkt.

Boots är ju ett alternativ. Men först vill jag verkligen checka upp så hans fötter är helt friska så att det inte är DÄRFÖR han är ovillig att gå på hårt underlag.

 

Tillbaka till ridturen då. Vi travade upp för några små backar och lät dem välja sin egen takt, i alla fall Sigurd. Hade Joker fått välja hade vi varit framme på några sekunder. Men han jobbade super och under sig med bakbenen i traven hela uppförsbacken.

På tillbakavägen skrittade vi dem på långa tyglar så dem fick hitta den bästa balansen själva. Sen på gräsvägen tog vi en kort, men minst lika härlig galopp, och då minsann kände jag hur hela Sigurds kropp livades upp och han bara drog på, och jag bara satt och njöt och följde med i hans stora långa galopp när han sträckte sig ut efter Joker. Helt underbart var det!

 

Som vanligt när vi rider ut, så hade jag hacket på honom. Han trivs verkligen inte att ha bett när vi är ute. Sen så låter jag honom gå och äta tistlar och lite allt möjligt för att få honom motiverad. Mat = Motivation för honom. Då är det skönt att inte ha ett jobbigt bett i munnen.

 

Satt och kollade igenom bilder. Insåg att sedan jag köpte Sigurd har vi gått igenom en otrolig resa tillsammans. På inte ens ett år!

 

Kolla vart vi började ... Och vart vi hamnade

 

 

 

Han är den bästa hästen jag träffat, för han har lärt mig så mycket om mig själv. Om att våga, ta chansen och att skita i vad alla andra säger och köra sitt eget "race". Sigurd är en häst med bestämda åsikter, som gör precis vad han vill - när han vill. För att kunna fungera med honom gäller det att också vara mer sådan. Bestämd men också lekfull. Det har fått mig att leva ut mer som person, våga mer och visa vem jag verkligen är. För det kan jag göra inför Sigurd, precis som han finns för mig när jag är ledsen, bara vill gå en sväng och prata eller leka en stund.

 

 

Ibland finns det saker som verkligen får en att vilja gräva sin egen grav. Som igår. När Sigurds ben var totalt fulla med gula, äckliga flugägg. Inte nog med det satt dem i sadelgjordsläget och i manen också.

Det var ju bara att börja plocka... Sen, tack vare den varma sommaren har han kliat av sig både delar av pannluggen och manen, så han ser rent utav RISIG ut. Men what to do?

 

Saknar verkligen försommaren när det var sådär supervarmt och han hade sin låånga fina man och tjocka ponnypannlugg kvar.