Idag läste jag om att det är riktigt inne att ha en ombre-färgning. När jag såg hur det såg ut insåg jag att det är ju precis vad jag har!

 

 

Suddig och halvdålig bild. Men just nu ÄLSKAR jag mitt hår! Det är orginalfärg längst upp, mellanbrun i mitten och ljusbrunt i topparna. Allt har solen fixat under sommaren, förutom utväxten då.

Idag på morgonen blev det stallet och en planerad uteritt. Tog pelhamet på Sigurd idag för att testa. Han verkade acceptera det, men inte mer än så. Joker tog hackamoret, och stormtrivdes!

Vi red iväg i dimman vid halv nio ungefär. Blev en liten skogstur på ca 30minuter på både grus och genom små dungar med träd.

 

Märks verkligen att hösten är på ingång. Fast mysigt är det med dimma och lite kyla.

Idag ska det tydligen bli upp mot 21+ ute, och då tycker jag bara synd om hästarna om dem ska få gå med täcken på sig hela dagen. Så det blir upp dit en sväng, och passa på att göra iordning maten till dem båda innan jag drar in till stan. Efteråt blir det stallet igen, ska försöka mig på att rida igenom Sigurd ordentligt idag. Känner mig verkligen motiverad på att få honom i trim nu.

Tar med kameran så får vi se om det kommer lite bilder senare.

 

Om formen och sitsen. Måste verkligen försöka att bättra mig och rida ihop Sigurd mycket bättre än vad jag gör för tillfället. Det känns mest som jag låter honom gå lite hursom bara för att jag inte riktigt orkar ta tag i att JAG sitter med felen. Så nu blir det ändring på det. Sitsträning och sådär framöver nu då!

Förra året var helt sinnessjuk egentligen. Från att flytta hemifrån, börja en ny skola och vara rädd för precis allt. Till att våga stå upp för mig själv, vara glad över vad jag tagit mig igenom och inse hur stark jag egentligen är som person. Jag vågade stå för att vara jag - Emma Yrttimaa, som faktiskt ÄR bra på att fotografera och faktiskt ÄR duktig på en hel del som jag såg ner mig själv på, bara för att någon var bättre. Nu vet jag att man alltid ska sträva mot ett mål, sträva mot att bli minst lika bra som den där personen som är bäst. Att våga försöka och ta kontakt med personer som man annars bara skulle ha gått förbi på stan och inte tänkt så mycket på.

Jag var så rädd att försöka, och minst lika rädd för att misslyckas. Jag var rädd att visa mig inför personer jag inte kände, och speciellt att prata. Det var mitt försvar att ingen skulle nå innanför min mur och se vem jag egentligen var. För jag var så rädd för att själv få reda på det.

Jag vill bara säga det, att när det känns som du inte klarar av mer, och är osäker på dig själv, det är då du ska kolla dig i spegeln och tänka.

Jag är värd så mycket bättre än detta, än att tänka dåliga tankar om mig själv och att jag inte vågar.

Att ta ett steg extra, att våga hoppa den där oxern. Att våga rida barbacka på en okänd häst, och att våga säga ifrån till dem man älskar. Det är sådant jag står upp för. Att våga!

Det känns så bra att Sigurd verkligen hittat någon som han kan ty sig till och vara kompis med. Det skar verkligen i hjärtat när jag alltid fick se honom gå ensam i hagen, trots att dem var tre, och att han var så nere mentalt att han inte varken ville jobba, gosa eller äta.

Sedan Joker kom så har Sigurd verkligen blivit en helt annan häst! Han skiner upp och är villig att jobba. Han går fortfarande för sig själv i hagen då och då, men jag vet att han behöver det, och vill han vara med någon så får han det. Han knuffas inte undan, utan får vara med när han vill.

Det glädjer mig, jag mår bra när jag ser att Sigurd mår bra. Det är ju allt jag vill.

 

 

 

Imorse var det ca 5+ ute vid sjutiden. Eftersom det skulle komma regn på eftermiddagen passade jag på att slänga på båda hästarna sina fleecefodrade regntäcken. Dem kan dem gott och väl ha på sig över natten också, så att dem slipper att frysa, Joker i alla fall.

Sigurd har ju redan börjat att skaffa sig en enorm vinterpäls, så det är väl mest för att han inte ska gå och bli förkyld i det kalla regnet som jag slängde på ett på honom med.

De två andra valackerna får gott vara utan. Dem tar ändå bara av sig dem ändå, så det gör ingen nytta att ens sätta på dem något som kallas täcken.

 

 

På hästmagazinet kan du läsa om hur folk kommenterat Nellies blogg och mordhotat överdomaren. I artikeln får det mer att verka som att Nellie indirekt fått sina läsare att hota denna domare i "hennes ställe".

Sen anser dem ha rätten att länka till hennes blogg, men fortfarande vara anonyma med namnet på domaren.

 

 

 

 

Det är något som fattas i mitt hjärta. Något som jag aldrig kommer få tillbaka. Tiden med dig.

Men den tid jag fick, och de underbara stunder som vi hade tillsammans, kommer jag alltid att minnas. Du var en del av mig, och efter att jag inte kunde dela det med dig längre blev det ett hål i mitt hjärta som aldrig kommer att fyllas igen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Allvarligt. Mamma köpte ett par Euro-Star ridbyxor till mig när jag började rida igen, vid ca 12års åldern. Jag har kvar dem ännu och använder dem nästan varje dag.

Dem har inte ens börjat att noppra sig, eller ha en tanke på att gå sönder. Dock gick dem sönder i midjan, (släppte i en söm) men det var lätt fixat så att jag kunde ha dem igen.

Priset då, låg väl på en 900 spänn för dem. Vet att det fortfarande finns att köpa Euro-Star i välsorterade ridbutiker som tar in märkeskläder.

Jag hittade några på nätet, men jag är ju mer sugen på att testa.

Vet du vart det finns?

 

 

Är helt galen i designen och sådär på dem. Typ enda ridbyxorna som jag verkligen kan bo i!

 

Har hittat dem på http://www.flyingehastsport.se, & en annan hemsida som jag funderar att köpa ifrån, om jag inte hittar det här vill säga,

Det märks att det börjar bli höst ute. Inte bara för att löven börjar gulna, utan för att det börjar bli så förbaskat kallt på morgonen när man åker ut till stallet.

Idag blev det både långärmat och tjocktröja inför uteritten, det blåste gott och väl igen det ändå. Men höll mig sådär lagom varm under hela ridturen.

Sigurd var supertaggad, och det kändes bra. Eftersom han var riktigt, riktigt hängig och såg inte alls vidare pigg ut igår eftermiddag när jag var ute hos honom.

Idag gick han på som aldrig förr och ville mer än gärna trava. Så jag och Linda körde lite intervaller på den långa grusvägen, där dem fick trava - skritta - trava - skritta, och verkligen jobba med kroppen. När vi kom tillbaka var inte ens Sigurd svettig, så det känns bra att han börjar få upp flåset lite.

Ska nog ta den där rundan 2ggr/veckan och lägga in lite mer trav eftersom, så blir det nog kanoners sen till vintern när jag inte kan rida ut.. Det är nog det värsta med att ha en barfotahäst faktiskt. Blä.

Om det är någon jag vill ägna mina tankar åt idag. Så är det faktiskt Nellie. Hon som inte fick rätten som alla andra att hoppa en normal famhoppning, för att hon hade "en ponny som inte var riktigt frisk i huvudet". Bara för att Bellman, som faktiskt är hela 19år, VILL och ÄLSKAR att hoppa och göra det han gör.

Att peka ut någon så, som domaren gjorde i ridsport ponny cup, det borde vara mer än förbjudet. Att få trycka ner ungdomar, deras älskade ponnysar och tro att dem vet allt, bara för att dem är vuxna och sitter där dem gör.

Nej usch säger jag. RPC skulle bli ett bra minne för både Nellie och Bellman, att få avsluta något vackert ihop. Dem har tillsammans, på bara ett år kämpat ihop till 42 starter, 17 placeringar & 8 vinster.

Är det inte otroligt. På en ponny som någon tycker inte är riktigt frisk i huvudet. 

Jag tänker stå upp för Nellie. Hon är stark som en tar det här. Skulle det varit jag skulle jag bara lagt av, grävt ner mig och inte velat se en tävling mer.

 

Jag tycker ni också borde läsa hennes inlägg. -> http://nellieberntsson.se/2012/08/26/ridsport-ponny-cup-finalen-2012/

 

Planerar att åka till stallet lite efter tolv och verkligen ta mig tid med Sigurd. Bara mysa och gosa med honom. Sådant som jag vet att han behöver för att må bra - och jag med.

 

Linda kommer till stallet runt 14-tiden. Då är det tänkt att vi ska rida, men har ingen aning om hur det blir. Får helt enkelt se på hur Sigurd mår mentalt idag. Om han klarar av att ha någon annan på sin rygg. Annars blir det ett pass där vi enbart gör saker som jag vet verkligen sitter, så att han får känna sig duktig och bra. För då vet jag att han växer så enormt i sig själv.

 

Min älskade pojkvän var med mig i stallet nu på morgonen och hjälpte mig med hästarna. Han fick även agera fotograf när jag longerade Sigurd en stund.

Såhär såg det ut.

 

 

 

 

 

Idag står det longering på schemat för Sigurd. Efter gårdagens långa uteritt så behöver han få sträcka ut och jobba lite med kroppen så att musklerna inte stelnar till.

Det blir nog gummibandet och kapsonen på, så att jag kan ställa honom i tränset, men håller linan i kapsonen. Så slipper jag dra honom i munnen.

Idag blev det stallet vid åtta ungefär. När jag kom dit höll Linda på att ta in hästarna. Vi hjälptes åt och sedan började göra iordning hästarna inför uteritten. Mer än så hade vi inte planerat, sedan red vi lite oplanerat runt, då den vägen som vi hade tänkt att rida - blev upptagen då det ligger ett skjutfält brevid och militärerna åkte dit, så skulle inte vara speciellt roligt att rida däråt med stora fordon både bakom och framför.

Vi bestämde oss för att rida vidare en bit, dit jag visste att det fanns en grusväg som är på några km som man kan rida runt. Så det gjorde vi. Det tog ca en och en halv timme att rida hela rundan. Vi skrittade och lät hästarna gå på i sin egen takt för att bli av med energi.

 

Snygga och matchade var vi idag också.

 

 

 

 

Idag åkte jag inte till stallet förrens på eftermiddagen. Det regnade sjukt mycket, och jag var tvungen att vara hundvakt! Tyckte så synd om pållarna som fick gå ute i rusket. Men dem verkade inte klaga.

 

Tog in Joker och Sigurd och borstade av dem leran, satte på dem täcken så att dem fick torka lite och sedan började jag att fixa iordning Sigurds äppelcidervinäger-fotbad.

Idag var det alla fyra hovarna som skulle badas. Bakhovarna var dock inte alls lika roliga att doppa och stå i hinkarna med som fram. Men med en stunds velande accepterade han det.

 

 

 

 

Förra vintern var den närmare en dm lång. Eftersom han börjar att fälla sommarpälsen redan nu och förbereda sig inför nästa istid så känns det ganska rimligt att den där decimetern lär komma i vinter också.

Idag tog jag en hel dag ledig från stallet. Kände mig inte alls pigg, varken i kropp eller psyke. Vill inte utsätta Sigurd för något om jag ev skulle vara sådär i humöret och så får han skiten för det i slutänden.

Så var hemma hela dagen. Bara tog det lugnt, sov, läste och gjorde det jag behövde för att vara på G igen imorgon.

Känner mig redan bättre nu såhär på kvällen.

Så imorgon bitti ska jag nog passa på att åka till stallet och bara ta det lugnt tillsammans med hästarna.

Det är en sådan underbar känsla att bara kunna vara där på morgonen, när det fortfarande är fuktigt i luften och man ser hur det blir ljusare och ljusare och hästarna tuggar nöjt på sitt hö medan man förbereder allt inför dagen.

Gick upp och var i stallet redan vid halv åtta igår. Tog in alla fyra valackerna och lät dem få stå och mumsa i sig hö.

Slängde på Sigurd sitt fleecetäcke också eftersom han var jätteblöt.

När Linda kom så tog vi lite backträning ute i de kuperade hagarna. Sigurd var överpigg och trilskades med att jobba bakom hand så fort jag inte var där med skänkel och höll honom. Men superfin var han. ÄLSKAR när han är sådär pigg och man kan göra precis vad som helst med honom och han bara YES YES YES med att få jobba!

 

Efter ridpasset tog vi in dem och jag gjorde iordning hovbad åt Sigurd. Först testade jag med att smörja på tjära, men läste sedan att det tog död på alla bra bakterier också. Så då blev det äppelcidervinäger och vatten och sedan fossingarna där i i ca 5min.

 

 

Red ut en sväng på förmiddagen. Vid ca niotiden red vi iväg för att utforska en ännu inte utforskad och riden väg. Sagt och gjort. Upp på hästarna, efter regnet och iväg. Mysiga gräsvägar och sådär. Även lite grus.

Märkte snabbt att Sigurd börjat att ogilla mer och mer att både gå på asfalt och grus efter vi var på lägret och han blev så ömfotad. Funderar verkligen på vad jag ska göra åt det. Vill inte sko honom. Dels för att det kostar SJUKT mycket, och dels för att han funkar ÖVERALLT annars, förutom på asfalt och grus, vilket är typ 1gång/veckan en liten bit för att komma till andra vägar. Det slänger jag inte ut 1100:- på direkt.

Boots är ju ett alternativ. Men först vill jag verkligen checka upp så hans fötter är helt friska så att det inte är DÄRFÖR han är ovillig att gå på hårt underlag.

 

Tillbaka till ridturen då. Vi travade upp för några små backar och lät dem välja sin egen takt, i alla fall Sigurd. Hade Joker fått välja hade vi varit framme på några sekunder. Men han jobbade super och under sig med bakbenen i traven hela uppförsbacken.

På tillbakavägen skrittade vi dem på långa tyglar så dem fick hitta den bästa balansen själva. Sen på gräsvägen tog vi en kort, men minst lika härlig galopp, och då minsann kände jag hur hela Sigurds kropp livades upp och han bara drog på, och jag bara satt och njöt och följde med i hans stora långa galopp när han sträckte sig ut efter Joker. Helt underbart var det!

 

Som vanligt när vi rider ut, så hade jag hacket på honom. Han trivs verkligen inte att ha bett när vi är ute. Sen så låter jag honom gå och äta tistlar och lite allt möjligt för att få honom motiverad. Mat = Motivation för honom. Då är det skönt att inte ha ett jobbigt bett i munnen.

 

Satt och kollade igenom bilder. Insåg att sedan jag köpte Sigurd har vi gått igenom en otrolig resa tillsammans. På inte ens ett år!

 

Kolla vart vi började ... Och vart vi hamnade

 

 

 

I den situationen som jag är i just nu, så finns det ingen annan som kan vara nära mig och bara finnas där så mycket som Sigurd kan. Han får mig att släppa allt och ge honom 110%. Det är precis det som jag behöver just nu.

Våran familj är i kris. Även om ni inte bryr er speciellt mycket om min familj eller så. Så vill jag i alla fall berätta varför jag är så ojämn med att blogga. Är borta några dagar, kommer igen osv.

Igår åkte jag, och såklart hela min familj upp till Stockholm. Min låtsassyster ligger på sjukhuset och är döende p.g.a en tumör i hjärnan som gjort att hjärnan svullnat upp osv.

Igår var sista gången vi såg henne. Hon var inte kapabel till att prata och kunde knappt öppna ögonen.

 

När hon var här, för bara några veckor sedan, pratade vi om att hon skulle komma till mig när jag fyller 20, om ca 1½ månad. Nu blir det istället jag som får åka på hennes begravning.

Det känns så hemskt. Jag är så ordlös.

 

Är inte speciellt road utav något för tillfället. Även fast jag försöker. Sigurd är min livlina, jag kan prata med honom om allt, för han lyssnar alltid. Han har alltid tid...

 

 

Ögontröst är den örtmedicin som hjälpt Sigurd både med hans rinnande och infekterade ögon nu på sommaren, men också med hans dammhosta!

Redan efter att jag använt Ögontröst i ca 7 dagar så såg jag en betydlig skillnad. Ögonen var blankare, öpnnare och såg dessutom mycket mer levande ut!

 

Bild från i förrgår, då han ätit 30gram/dagen i 7 dagar.

 

Men hur kan då en blomma ha så mycket effekt på så kort tid?

 

På Alternativmedicin.se kan man bland annat läsa detta om just Ögontröst.

 

Släktnamnet Euphrasia kommer från grekiskan och betyder glatt sinne eller välbefinnande. Sannolikt har växten fått detta namn på grund av att den tillskrivits förmåga att bota ögonsjukdomar.

 

Ögontröst rekommenderades redan på 1100-talet av Hildegard av Bingen, och växten har i alla tider tillskrivits en smärtlindrande och inflammationshämmande verkan på rinnande och irriterade ögon. Den används än i dag inom homeopatin, i form av en essens som utvinns ur hela växten, vid ögonsjukdomar. Också vid åkommor som snuva och bronkit har ögontröst brukats som inflammationshämmande medel.

 

Användning: Har använts till baddning och sköljning av ögon vid hornhinne- och ögonlocksinflammation. Till nässpolning vid snuva och spolning vid munslemhinneinflammation.

Medicinsk verkan: Antiinflammatorisk, adstringerande, smärtlindrande.

Använda växtdelar: Hela växten, insamlad under blomningen.

 

Jag & Linda köpte ögontröst hos Örtagården Salsta.

 

När Linda köpte örtmedicin till Jokers rinnande ögon var jag skeptisk. VÄLDIGT!

Efter några dagar började jag själv till Sigurd. Vi bestämde oss för att dela på påsen, som för övrigt luktade som underbart gott lösté.

Nu har det gått ca en vecka sedan jag började använda 30gram/dag i ett halvkilo pellets uppblött till Sigurd. Kan ju säga att jag inte alls är like skeptisk till att använda det längre. Dessutom är jag mer än nyfiken på vad det finns mer att hitta som jag hjälpa Sigurd nu när han börjar bli till åren. Föryngringspiller kanske? Nä såna borde han redan fått isåfall, så pigg och fräsch som han är. Skruttgubben!

 

 

Här framöver blir det nog att det kommer en djurkommunikatör och pratar med Joker. Det känns som det absolut bästa både för honom och för oss. Eftersom han flyttat runt så mycket och känner sig så osäker på väldigt mycket saker, som egentligen borde vara naturliga för honom.

Funderar även på att se om det blir att jag beställer en tid till Sigurd också. För att komma tillrätta med de problem vi har, och för att vi ska komma närmare varandra.

 

 

 

 

Idag fick det bli kallblodstravare. Jag älskar att tidsfördriva mig på Hästnet.

 

 

 

Är med och tävlar hos Ponnysmurfarna om ett egendesignat iphoneskal!

Var det du också!

http://ponnysmurfarnas.blogg.se/2012/august/vinn-ett-egendesignat-iphone-skal.html#comment

Cornelia Frågar:
Gammal häst / ung häst - Åh hmm funderat på detta mycket och länge, men efter Sigurd ska jag satsa på en yngre häst att utbilda själv.
Hur länge har du ridit? - Jag började rida när jag var 7år, så i ca 12år.
Hur gammal är din häst? - Sigurd fyllde 25 i år.

 

Emmi Frågar:
Var hittade du Sigrud? - Köpte honom av en kompis. Btw SigURD*
Varför köpte du han? (vad du gillade mest hos han osv.) - Det var mest mamma som tyckte om honom INNAN jag köpte honom, men hade ridit honom några gånger innan och han var precis som mig. Lat, envis och påhittig.
Har du haft häst innan? - Nej Sigurd är min första egna häst.
Hur länge har du ridit? :) - Svarade på det lite längre upp, jag började rida när jag var 7år, så i ca 12år.

Amanda Frågar: - http://perfectpony.blogg.se/
Om du skulle få 1 miljon, vad skulle du köpa då? :) - Jag skulle framförallt köpa mig en egen liten gård och starta ett företag.

Ellen Frågar:
Vad är din starkaste sida som ryttare? - Att jag är mjuk men samtidigt bestämd.
Om du fick åka på en gratis ridresa varsomhelst, vart skulle du helst vilja åka? - Oj, svårt. Men jag skulle faktiskt vilja åka någonstans i Spanien och lära mig rida P.R.E hästar, få jobba med en sådan ras skulle vara magnifikt.
Vad är ditt bästa minne från Väddholmen? - Den sjuka långritten som du, jag & Josefin gjorde och på hemvägen när Spraits hoppade jämfota hela vägen. Annars är alla minnen därifrån underbara. Saknar något enormt!
Kommer du och hälsar på mig när jag flyttar till Örebro? ;) - Det får jag allt se till att göra!

Hanna Frågar:
Vad är det för stall du har sigurd i? är det ett privatstall med inackorderade hästar eller hur funkar det liksom? :) - Det är ett privatstall där endast Sigurd och en till häst (Joker) är de enda hästarna som inte tillhör gården, och faktiskt inte är Halvblod heller. För de resterande hästarna som finns där är gamla avelsston och sådär. Vi har våra hästar där eftersom vi jobbar i stallet, om man säger så.
Och vad är sigurds starkaste och svagaste sida? - Hans starkaste sida är att han är så jobbglad. Han vill alltid jobba! Speciellt i paddocken. Hans svagaste sida är att han vet så väl när han kan fuska och putta ut rumpan lite här, och bogen lite där.

Sandra Frågar:
Hur länge har du ridit? - Svarade på det lite längre upp, jag började rida när jag var 7år, så i ca 12år.
Vad är din häst för ras? - Sigurd är en korsning mellan Polskt Halvblod & Welsh Mountain enligt passet. Men han har helt okänd härstamning tyvärr.
Vad har ni för mål? - Att hålla honom i trim så länge det bara går med tanke på hans ålder, och göra det så roligt som möjligt på vägen.
Tycker du själv att du har bäst hästkunskap eller ridkunskap? (typ teori eller i praktiken) - Har bäst hästkunskap, alltså teoretiskt. Vet typ det mesta som har med hästar att göra, men inte när det gäller ridkunskap. Det har väl blivit så eftersom det finns vissa saker som jag ogillar med den "klassiska ridningen".

Erika Frågar: - http://eriikajakobsen.blogg.se/
Hur många år har du ridit? - Svarade på det lite längre upp, jag började rida när jag var 7år, så i ca 12år.
Vad är din favorit hästras? - Alla typer av kallblod, även kallblodskorsningar. Lite grövre hästar med mycket hals är något som jag går igång på.
Hur många hästar har du haft? - Sigurd är min första.

Emma Frågar: - http://emmasol.blogg.se/
Om du fick korrigera en grej med din ridning, vad skulle det vara då? 1000gånger bättre balans!
Hur högt har du hoppat? 1m många, många år sedan.
Hur ofta rider du? Varje dag, om inte Sigurd ska vila, men minst 5dgr/vecka.
Vad äter du helst? Sallad, skinksallad eller typ kycklingsallad med pasta. OMNOM!
Favoritfilm? Oj, svårt. A walk to remember.
Favorithäst? ;) Spraits.

Han är den bästa hästen jag träffat, för han har lärt mig så mycket om mig själv. Om att våga, ta chansen och att skita i vad alla andra säger och köra sitt eget "race". Sigurd är en häst med bestämda åsikter, som gör precis vad han vill - när han vill. För att kunna fungera med honom gäller det att också vara mer sådan. Bestämd men också lekfull. Det har fått mig att leva ut mer som person, våga mer och visa vem jag verkligen är. För det kan jag göra inför Sigurd, precis som han finns för mig när jag är ledsen, bara vill gå en sväng och prata eller leka en stund.

 

 

Ibland finns det saker som verkligen får en att vilja gräva sin egen grav. Som igår. När Sigurds ben var totalt fulla med gula, äckliga flugägg. Inte nog med det satt dem i sadelgjordsläget och i manen också.

Det var ju bara att börja plocka... Sen, tack vare den varma sommaren har han kliat av sig både delar av pannluggen och manen, så han ser rent utav RISIG ut. Men what to do?

 

Saknar verkligen försommaren när det var sådär supervarmt och han hade sin låånga fina man och tjocka ponnypannlugg kvar.

 

Läser på Bukefalos... Mår nästan illa. Står nästan på vart och varannat ställe att om hästen inte går framåt, använd skänklar, sporrar och spö... Allvarligt?

Borde man inte se varför hästen är ovillig att gå framåt innan man tar till den allra, allra värsta och sista utvägen? Att sitta och sporra och piska en häst som inte vill gå framåt och låta den backa, som i exemplet "flera km" så knyter det sig i magen. Gör folk verkligen så mot sin häst, på riktigt?

Jag som tycker att jag är hård mot Sigurd när jag bestraffar honom med en lite skarpare skänkel eller en liten dutt på rumpan med spöt. Men aldrig, aldrig, aldrig att jag skulle gå för mig att varken slå eller sparka på honom.

 

 

 

 

Hästskrutten ser verkligen ut som en ponny om vintern. Så mysig vinterpäls att gosa in sig i.

Sen är ju den ständiga frågan. Om jag ska halvraka eller helraka honom i vinter...

Idag regnade det, och regnade och gissa vad. Ännu mer regn. Hela förmiddagen regnade bort. Så jag bestämde mig på förmiddagen att åka hem till Linda och ta en kopp kaffe. Sagt och gjort. Sedan med lite *blink-blink* och min bästa övertalningsförmåga åkte vi iväg till Skara för att köpa ett nytt bett till Joker.

Tandläkaren var ju ute hos honom igår och raspade bort hans hake som han hade på T2 och sedan berättade hon att han var vågtandig, vilket innebar att han endast får ridas på rakt gummibett eller rakt stålbett, det enda är att det ska vara fasta ringar.

Så igår efter hon hade varit i stallet började jag grunda, söka och leta. Kom fram till att det bästa för honom skulle vara en pelhamstång + delta.

Idag var det just detta som vi åkte in till Skara hästsport och köpte. Ett babypelham och deltor till. Sedan åkte vi direkt till stallet, lät hästarna stå och torka lite och sedan ut i paddocken.

 

 

Tur som vi hade det så slutade det regna när vi började rida, så vi slapp bli blöta. Både Sigurd & Joker gick klockrent idag. Båda trotsade de stora läskiga vattenpölarna i paddocken och gick rakt igenom dem. Sigurd som annars försöker komma undan dem på alla sätt - bara gick som ingenting!

Det är så skönt att båda hästarna verkar trivas i paddocken. Det är så mycket lättare att både jobba med dem där och lära in nya saker på ett inhägnat ställe. Åh såå nöjd med hela dagen!

 

 

Var helt klart det ekipage som stal min uppmärksamhet på KÜREN idag. Såå snygga var dem tillsammans, så samspelta, vacker musik, taktmässigt och bara magnifikt. Sen undgår det inte att jag har en förkärlek till just P.R.E.

Juan och hans 14åriga P.R.E hingst fångade verkligen mitt hjärta. Ni som missade dem, såhär såg det ut.

Bilderna har jag hittat här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett lite äldre klipp, men också från när dem rider ett Kürprogram.

Alltså kan inte få nog av att titta på den hästen, han är så maffig! Sen rider Juan honom så bra!

 

Idag fick Sigurd vila. Mest eftersom det regnade hela dagen, och tiden det inte regnade hjälpte jag till med de andra hästarna eftersom dem skulle veterinärbesiktigas för att åka iväg imorgon.

Ska faktiskt bli superskönt att dem två åker iväg imorgon så att paddocken blir ledig. Då kan man äntligen rida mer seriösa ridpass där och variera lite, istället för att hela tiden spänna sig över om han ska snubbla när vi rider i hagen. Så det blir super!

Imorgon ska jag ändå passa på att åka till stallet ganska tidigt och rida Sigurd, helst innan det börja regna, eftersom det tydligen ska regna hela morgondagen också. I värsta fall tar jag allroundsadeln istället för Escuelan, eftersom den är i mocka, så spelar det ingen roll om allrounden blir blöt eftersom den är en syntet.

 

Något som jag läser ofta, speciellt när jag är inne på Bukefalos är detta om vikt. Denna ständiga oro om man kan höra av sig om en medryttarhäst man är intresserad av trots att man väger ~100kg. Eller någon som sa att dem som väger runt 100kg behöver större sadlar än 17,5, och att någon aldrig skulle få för sig att låta någon "överviktig" person rida dennes häst.

Då undrar jag. Man kan väl gott och väl väga runt 100kilos sträcket utan att behöva ha större rumpa än att få plats i en 17,5a och man kan absolut rida i alla gångarter utan problem fast man har den vikten utan att förstöra någons häst...

 

Jag får ofta höra, både på Buke och på facebook att jag är alldeles för tjock för att rida på Sigurd. Att jag inte borde belasta en såpass gammal häst med min vikt osv, osv.

Varje dag kämpar jag med att gå ner i vikt. Efter hästolyckan då jag fick ryggskadan hämmades det ganska rejält med att jag får ont i ryggen då jag går/springer längre stunder och även rider!

Jag tycker verkligen inte att man ska döma folk efter hur dem ser ut. Jag te.x har lite fläsk överallt. Men jag jobbar på det och får faktiskt med råge plats i en 17,5a sadel!

Visst är det skillnad på att slänga upp en helt oruttinerad ryttare på 100kilo + på en häst som inte är tillräckligt musklad och tro att det ska fungera. Det gör det ju inte.

Men att dra ALLA över en kam? Det tycker jag är fruktansvärt.

 

Visst blev det mycket finare? Fräschare och mer... ja nytt!

 

Nu ska jag lägga mig i sängen och INTE försova mig imorgon! Blir upp klockan halv åtta imorgon för frukost och sedan till stallet för att hjälpa Linda att fodra och mocka, sedan ska vi åka till Djur & Natur och kolla på lite foder och hästgrejer!

Kommer bli najs.

Klockan ringer imorgon. Hörs då!

Så det kan se lite rörigt ut här ett tag, men håll ut bara! Det kommer bli supersnyggt!

 

 

 

Köpte ett nytt bett till Sigurd idag. Var med Linda på hästloppis och kollade, och hon hittade massvis med fina saker!

Jag hittade ett Kimblewick/Jaktkandar som var rakt med gummi som jag passade på att köpa till Sigurd. Letat efter ett billigt kimblewick till honom och passade på nu!

 

När jag sedan skulle leta efter en bild på nätet på detta bett, så finns det inte NÅGONSTANS. Allvarligt.

 

Testade i alla fall att rida på bettet förut, och vilken skillnad på häst jag hade under mig?!

Han jobbade på, lyfte ryggen och jobbade på framåt både på halvlånga och kortare tyglar. Jag var även i mycket mer fokus att tänka på mitt eget säte och vart jag placerade mina händer. Det märktes tydligt att Sigurd direkt var mer lyhörd och lyssnade och ville jobba.

Jössus vad glad jag är för att jag köpte det!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tog och stretchade Sigurd när jag åkte till stallet. Passade på att kolla igenom honom ordentligt och även gosa lite. Sedan tog jag ut honom och fotade lite. Har ju faktiskt inga bra porträttbilder på honom, så får se till att införskaffa mig en bunt.

 

Senare kom även Linda och skulle rida Joker, så passade på att fota dem också när jag ändå hade kameran med mig. Så ni får två smakprov så kommer resten senare.

 

 

 

Sitter och kollar på OS hoppningen på SVT play, ska åka till stallet senare och ta ett pass på Sigurd. Mamma och Linda var i stallet imorse och mockade och gav hö till hästarna i paddocken.

Jag passade på att ta en lugn frukost med både kaffe, oboy och smörgås samtidigt som jag passade på att slappa i soffan en stund innan hoppningen började.

 

Nu har Sigurd fått vila i två dagar, så idag ska jag longera honom och se om han ser bättre ut. Han var ju så stel i musklerna förut, så förhoppningsvis har det blivit bättre nu när han fått vila.

 

Sitter och rensar bilderna i mappar på hårddisken också, kändes verkligen att det behövdes, så är ju super att man kan ha playkanalen på och lyssna på ritterna medan man jobbar med annat.

Jag, lillebror, mamma och Tija var för att socialisera Tija på den lokala djurparken härom dagen. Hittade världens sötaste höna som jag ville plocka med mig hem, och minigrisen Hedvig som kunde vacker klöv och rulla på kommando.

 

Igår var Sigurd lite stel efter ritten i förrgår så passade på att låta honom stå inne några timmar i en väl halmad box så han kunde ligga ner lite och sedan massera både senor och muskler.

Satte kamfertsalva på senorna och benen och kylliniment på musklerna. Han verkade verkligen njuta då han stod med nästan stängda ögon och bara stod där i stallgången under hela tiden.

 

Red ut igårkväll tillsammans med Linda och Joker, deras första uteritt sedan han flyttades till stallet och deras första gemensamma uteritt med mig och Sigurd. Oplanerat tog vi den långa rundan med mycket backar, dels för att kolla hur lång tid den tar på ett ungefär, och att den är en bra "börja med" runda i skritt. Vi var ute i ca 50 minuter. 

Jag och Sigurd hade rosa outfit på oss, men orkade verkligen inte fota det så ni får lite bilder på utrustningen istället.