I den situationen som jag är i just nu, så finns det ingen annan som kan vara nära mig och bara finnas där så mycket som Sigurd kan. Han får mig att släppa allt och ge honom 110%. Det är precis det som jag behöver just nu.

Våran familj är i kris. Även om ni inte bryr er speciellt mycket om min familj eller så. Så vill jag i alla fall berätta varför jag är så ojämn med att blogga. Är borta några dagar, kommer igen osv.

Igår åkte jag, och såklart hela min familj upp till Stockholm. Min låtsassyster ligger på sjukhuset och är döende p.g.a en tumör i hjärnan som gjort att hjärnan svullnat upp osv.

Igår var sista gången vi såg henne. Hon var inte kapabel till att prata och kunde knappt öppna ögonen.

 

När hon var här, för bara några veckor sedan, pratade vi om att hon skulle komma till mig när jag fyller 20, om ca 1½ månad. Nu blir det istället jag som får åka på hennes begravning.

Det känns så hemskt. Jag är så ordlös.

 

Är inte speciellt road utav något för tillfället. Även fast jag försöker. Sigurd är min livlina, jag kan prata med honom om allt, för han lyssnar alltid. Han har alltid tid...