... Börjar tröttna på att det aldrig verkar släppa, och tröttnat på att ha korsetten och halskragen på mig. Vill inte mer!
Vill kunna rida som vanligt, sova utan att vakna av värk och leva utan alla värktabletter. Förhoppningsvis håller ryggen på att läka nu, men det känns ändå så hopplöst. 10 veckor av mitt liv som jag kunde gjort massvis med underbart på.
Gjort min examen till Hästskötare till exempel - nu måste jag vänta tills nästa vår..
Fortsatt att gå i skolan, rida Sigurd och få slutbetygen klara.

Allt bara sopades när jag ramlade av och blev fast här hemma. Känslan av att vara så sjukt dålig och ha skuldkänslor över att ha ridit Libretto fast han hade ont och jag inte märkte det innan jag satt upp, att han skenade iväg med mig och gjorde ett luftsprång och sedan bockade av mig så jag föll till marken.
Det värsta med allt var ju att jag skulle visa upp honom till försäljning och hon som skulle köpa stod brevid och såg på, det var hon som var snabbast fram till mig och frågade hur det gick och om jag kunde andas.
Pinsamt.