Något jag funderar på, och som jag aldrig själv varit med om är att växa ur eller bli för gammal för sin ponny.. Hur det känns att behöva ta det beslutet att sälja sin bästa vän och jobbarkompis för att man faktiskt vill vidare i livet. Det är ju inte rätt mot ponnyn heller att behöva gå hemma och skrutta när den, likaså du, älskar att erövra banan.

Funderade mycket på detta medans jag fotade idag, då jag såg många långa ponnyryttare, och även många små på stora ponnysar. Åldern har ju minst lika stor betydelse om man ska tävla sig upp i klasserna på de olika kategorier av ponnyer som finns...

Själv har jag alltid ridit häst, förutom på ridskolan och när jag precis började rida. Det är också där jag känner mig tryggast och vet vad jag har att göra med.
Jag vet också att jag aldrig blir för gammal eller för lång för att någon dag våga mig ut på en tävlingsbana och tävla. Precis lika mycket som jag tycker om att kolla på annonser om fina tävlingshästar som är till salu, drömma mig bort om att jag inte alls är tävlingsrädd och köper en jättefin, supersnygg häst och kommer hur långt som helst med den.

För att vinna en rosett i livet hade ju inte varit för mycket begärt, och hade nog varit en väldigt stor erfarenhet. Oavsett vilken sorts rosett det var, eller placering.